Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i tankarne när jag bösta’ med stubbrötterna och
jern-spette’, sir kammarern. Och jag tänkte på hur rart
det skulle bli’ te’ få sin egen lilla åkerlapp, för god
jord var det och stubbarne vräkte jag i en stor hög,
och dom skulle jag se’n bränna tjära åf te’ hösten,
så kunde en allt få sej en slant för det med. Ja, vet
kammarern, det va’ rakt åf en så’n ljusning för ögena
i alltihop det der, så jag tyckte många gånger att
jernspette’ var lätt som en fjäder, fast det just inte
va’ så värst många som kunde lyfta’t på rak arm.
När sola sken rigtigt varmt om mårnarne, så kunde
Bolla komma te’ mej med kaffe, och när vi då satt
breve’ hvarann på en stock och språka’ om pojken,
— för det va’ då rakt afgjordt att det skulle bli’ en
pojke, förståss — fast hon tyckte det vore bättre te’
få en flicka, för di kostar mindre, tyckte hon, — så
tyckte vi begge att vi va’ lyckliga som sju.
Och hur det då var, så blef jag färdig med
stubbbrytningen och hade allt riset hopraskadt i en hög
lörda’n före midsommar och på månda’n hade jag lejt
till mig några karlar från bruke’ som skulle hjelpa
mej te’ si efter ell’n, för si kammarern, en får vara
noga der ve’ lag, för att det inte ska’ bli’ skogseld
och annat elände åf. Och nu hade det vuri’ torrt te’
en fjorton dar bortåt, så barr och mossa och ris var
rakt åf som fnöske der det låg och gassa’ sig i
sol-skene’.
Stubbarna hade jag kånkat åf opp på en
bergknalle som låg strax breve’ stugan, för dom skulle
inte elln få komma i förrän på hösten, när jag hade
hunni’ fått tjärgroparne i ordning, sir kammarern.
Och den der lörda’n kommer jag fäll aldrig te’ glömma,
om jag så blef hundra år. På mårron hade Bolla
blifvi’ krasslig så vi fick skicka efter barnmorskan från
bruke’, och så der ve’ tolftiden fick hon en flicka,
och det va’ en flicka, det, ska’ kammarern tro! Så
gerna jag än hade villat ha’ en pojke, så tyckte jag
nu, att flickan gick utanpå alla pojkar en kunne
Frän gator och skär, 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
