Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänka sej, och som jag hade skaffa’ hem brän vin för
te’ ha’ åt karlarne, som skulle vakta elln på månda’n,
så tog jag mig nu både en och två i glädjen öfver
att alltihop väl va’ öfver. Men si kammarern, det va’
just det jag inte skulle ha’ gjort, för när se’n finn’
kom ner från milan på kvällsidan och fick veta åf
farskape’, så fick jag lof te’ bjuda honom på ett par
också, och när vi skulle sta’ fram på förnatten, när
Bolla hade somnat, och titta om att rishögarne va’
rigtigt i ordning, så tog han fram en stopsbutelj ur
kavajficka’ och sa’, att nu skulle vi rigtigt dricka
tomtebolycka för den nykomna, och fast jag neka’ i
början, så fick han te’ slute’ i mej ett par stycken,
och se’n det va’ gjordt, så blef det flera, det förståss
det, och det sista jag mins åf hela det kalase’ va’ att
jag reste mej opp och tog puteljen och slog finn’
öfver skall’n men, så slutskvätten rann öfver ögena
på’n, och så skulle jag ge’ mej åf in ifrån’en, men
då hörde jag hur han svor och jämra’ sej borta ve’
rishögen och då gick jag te’baks och skulle ha’ tag
i’n för te’ bära in’en i fjöse’, för si jag tänkte han
hade fått sig ett dråpslag; men jag kom inte många
steg förrän jag stöp omkull och der blef jag liggandes.
Om en kan tänka sej att det ä’ som presten
säjer, att en syndare vaknar midt i helvetes ell, och
att den väfsta elln som bränner’n ä’ det syndiga
elände som han gjort medan han lefde, så kan
kammarern fäll någe’ så när tänka sej, hur jag vakna’ den
natten! Jag vet inte hvad det va’ som väckte mej,
men det va’ ett sprakande och knastrande rundt
omkring mig, som om elln hade setat i hela skogen
rundt omkring. Och när jag tumla’ åf opp, tung i
hufve’ utåf bränvine’ och sömnyran, så trodde jag att
jag skulle bli’ skvatt galen med en gång. Men så
väl var det inte, utan jag fick behålla både lifve’ och
förstånde’ fast jag såg att det va’ ell i alltihop, och
jag rusa som en stolle genom rök och ell bort åt det
hålle’ der jag visste att stuga’ min stog, och när jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
