Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom dit så var det ell i’na öfverallt, men in kom jag
och fick ut både Bolla och barnungen och bar dom
bortåt andra sidan dit inte vind’ låg, och när jag se’n
fick si att di va’ kväfda åf röken begge två, då stöp
jag för andra gången, och det sista jag tänkte va’ att
jag skulle få följa med dom, så att vi fick komma
ifi*ån’et alla tre på en gång. Men så väl var det inte,
och det hade fäll också vuri’ för godt för mej kan
jag tänka. För di hade varsnat elln från bruke’ och
det kom folk och hjelp utåf alla di slag, och frampå
söndasmårron så fick di släckt alltihopa, se’n di hade
huggi’ gator i skogen och forslat dyjord ifrån myrn
som låg ett stycke ifrån.
Och bruksdoktorn hade di skickat efter, och hur
det var så fick han lif i mej, men Bolla och
flickungen di va’ alla, di, och alla blef di hur mycke’ jag
än tiggde och ba’ att han skulle försöka att hjelpa
dom te’bakars te’ mej igen. Det enda han kunde
göra, sa* han, så va’ det te’ trösta mej me’ att di
hade blifvit kväfda i sömnen och att di inte hade
haft någe’ ondt åfet, stackrarne, utan rakt åf kolat
med en gång. Och det var allti’ någe’, förståss, och
när jag hade fått grunda på’t lite’ och fått dom i
jola båda två, så gick jag direkt te’ länsman och talte
om alltihop och ville att han skulle ta* fast mej och
låta mej få straff, för jag va’ ju i alla fall skull’n te’
hela eländet. Men det ville han häller inte på, utan
han sa’ att di skulle lysa efter finn’ och försöka
få honom i kalufsen i ställe’, för det va’ ju solklart,
sa’ han, att det va’ han som hade tuttat ell i riset
och knalla’ sej åf se’n han sett att det hade tagi’ sig!
— Ja, men hade jag inte supi’, — sa’ jag, — så
hade han aldrig kunna’ styra te’ som han gjorde;
— och derför vill jag ha’ mitt straff, — sa’ jag, —
för annars kan jag aldrig bära’t!
— Kära du! — svarte länsman, — det fins gu’nås
inte någe’ straff på att supa sej full hemma hos sig,
så du får fäll försöka på te’ bära’t ändå, så godt du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
