Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händt honom, trodde han alldeles som nu, att det
skulle vara i evighet, och han var i djupet af sitt
väsen öfvertygad om, att det fans ingen trofastare man
i verlden än just han sjelf. Men olyckan var den,
att han var alldeles för mycket artist, för att inte vara
fängslad af ögonblickets stämning, och med en för
artisten icke ovanlig sjelfförblindelse öfverflyttade han
den utom honom rådande stämningen på sitt eget inre
och gjorde sig på detta sätt för tillfället helt och
hållet identisk med omgifningen. Hon var deremot
inte på minsta vis en så sammansatt natur; tvärtom,
hon var så enkel som möjligt, detta taget i den bästa
mening. Hvad hon kände härledde sig endast i ytterst
ringa mån från någon yttre inverkan; det kunde ju
möjligen vara detta som gaf den första, förnimbara
impulsen, som till exempel nu i fråga om den unga
dansken. Det var nog hans fördelaktiga utseende,
som gaf första uppslaget till den följande lilla
romanen — om man ens så kan kalla det första kapitlet
i hennes lifs bok; ett kapitel som inte fick några
efterföljare, men inom kort gjorde hon som de
verkliga kvinnorna i allmänhet göra; hon glömde helt och
hållet det yttre väsendet för att i stället i sitt eget
inre omskapa hela hans personlighet till den
idealgestalt som hon, lik hvarje ung flicka, hade behof
att känna sig dragen emot. Och i denna kvinnokönets
benägenhet att omgestalta sin kärleks föremål ligger
just detta föremåls både lycka och olycka. Lycka,
så länge vi förmå motsvara idealbilden, — olycka, så
snart åren eller omständigheterna, eller för det mesta
båda dessa tillsammans, allt mera aflägsnat oss från
denna möjlighet. Ty kvinnan är till hela sitt
grundväsen konservativ; hon håller fast vid bilden, under
det mannen, rörligare som han är både till lynne och
åsigter, allt mera aflägsnar sig från den först intagna
ståndpunkten och slutligen ovilkorligt måste förlora
på jemförelsen mellan förr och nu.
Redan dagen derpå, i det klara solljuset, såg han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
