Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela förhållandet med betydligt nyktrare ögon än på
kvällen i månskenet, och om han också fann det
allt för svårt att afbryta ett umgänge, som kunde
skänka honom så mycken omvexling i dagens
enformighet, fann han det också allt för oförsigtigt att taga
något steg som kunde vara bindande för hans framtid.
Förlofningen blef således aldrig offentlig och de
båda unga kommo snart till insigt af, att de svårligen
skulle kunna bygga någon framtid tillsammans. Men
detta hindrade icke att de under den tid de vöro
tillsammans i pensionen njöto af ögonblickets gunst så
mycket de kunde, utan att så noga tänka på hvad
framtiden kunde bära i sitt sköte. Han var fattig,
det dröjde många år innan han kunde tänka på att
bilda ett eget hem, han var ärelysten och ville skapa
sig ett namn och en aktad konstnärsställning, hur
skulle han då kunna binda sig sjelf och binda en
annan? Hon visste mer än väl att den fattige artisten
skulle röna samma mottagande i hemmet som den
unge bokhållaren, ty någon ärelystnad i den vägen
fans inte hvarken hos den lille bagaren eller hans
äkta hälft; ja, en sådan ärelystnad var omöjlig att
uppleta i hela den halfstora staden, der man ännu
betraktade konstnären ungefär som en slags lindansare
eller tattare, med hvilken ingen hederlig borgare ville
räkna slägtskap eller komma i närmare beröring.
Men allt detta hindrade ju inte att man svärmade
smått vid de sköna stränderna af Lac Leman, medan
madame Lafont läste sina spännande romaner af
Pon-sont du Terrail eller Xavier de Montépin; det
hindrade heller inte att man utbytte en och annan kyss
under de skuggiga alléerna, och det skulle nog inte
heller hindrat den unge dansken att tillknyta bandet
ännu ömmare, om inte den lilla dockan varit så
principfast och så dygdig som hon var. Och till lycka
för dem båda kunde de skiljas utan samvetsförebråelser,
om också inte utan tårar, när han efter ett halft år
packade ner sina studier och fortsatte färden till Italien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
