Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år igenom förgäfves försökt att komma på fötter igen,
blef han slutligen äfven kroppsligt sjuk och eländig,
och fastän han inte låg till sängs mera än den sista
tiden, så fick den lilla hustrun ändå vårda honom
som ett barn. Och hon gjorde det också, tålmodigt,
mildt och stilla, utan en klagan, utan skymten af en
förebråelse. Innan hans tillstånd ännu blef sådant
att han måste hålla sig inne, hade han fortfarande
kvar åtskilliga af sina dyrbara vanor från glanstiden,
och hon försökte, så vidt i hennes förmåga stod, laga
så att han inte allt för bittert skulle sakna det forna
välståndet. Och ändå var det inte alltid så lätt för
henne att skaffa ett drickbart glas vin, en god cigarr
eller en af de maträtter som han tyckte om, och ofta
nog när han, utan tanke på annat än stundens
tillfredsställelse, satt och åt sin möra biffstek med ägg
till frukost, fingo barnen nöja sig med såsen och
brödet och hon sjelf med brödet utan sås, för att inte
uppoffringen skulle bli för kännbar för den magra
hushållskassan.
Hennes mor, som var praktisk framför allt, ville
att de skulle flytta ner till den halfstora fädernestaden,
och ofta rörde äfven mannen på den strängen, ty
der trodde han sig kunna börja en ny verksamhet,
när han i kraftigare ögonblick kände några glimtar af
återvaknande lefnadsmod. Men det ville den lilla
dockan inte på några vilkor. Flytta tillbaka dit, der
alla hennes ungdomsbekanta ännu suto kvar i
orubbade bon; vända åter till en plats der hon varit
uppburen, afundad, fjäsad mer än de flesta; återvända
dit nu, när farkosten hade strandat, och utsätta sig
för all den pinande välvilja, alla de halft skadeglada
beklaganden som menniskorna hafva så godt om, när
de Sjelfva sitta i lugnet och se en annan stackare på
splittradt däck och med seglen i trasor kring de
brutna stängerna. Komma tillbaka och kanske
tvingas att äta nådebröd i broderns hus, komma tillbaka
dit för att kanske en dag möta honom, hvars viftande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
