Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VINTERNOTEN. Skärgårdsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5.
Kvällen derpå var Boman hemma igen från staden,
och sexti öre hade han fått för strömmingsvalen af
(i skk öp ar frun, och nykter var han som en spik, när
han kom hem, och det var ändå det ovanligaste af
alltsammans.
Hela den dagen hade det varit blida i vädret
och någon not hade man inte brytt sig om att dra;
i stället hade man haft åtskilligt innegöra, och
samtalsämnet både emellan karlarne och kvinnorna
utgjordes af kyrkvärdens färd till Singarön kvällen förut,
och den långa öfverläggning som han haft med mor,
sedan han väl kommit hem igen. De hade stängt in
sig båda två i kammaren innanför köket och hur
mycket än både Elna och Karin hade öronen med
sig och höllo sig så nära dörren som möjligt, så kunde
de ändå ingenting särdeles uppsnappa utaf det som
talades derinne. Så mycket hade ändå Elna tyckt
sig höra, att det var om Boman som talet var och
om någon storbåt som skulle finnas borta vid
Vester-koö, och som bönderna deröfver höllo på att rusta
upp nu på vintersidan; men just som hon skulle få
reda på det allra vigtigaste, nämligen hvad kyrkvärden
tänkte göra med den storbåten, så kom Kalle in
med en stor börda ved som han dängde i golfvet
borta vid spisen med ett dunder, som om hela stugan
ramlat ner, och se’n hörde hon inte ett ljud vidare
om den saken. Ingen kan väl undra på att hon blef
rasande öfver Kalles olägliga uppträdande och gaf
honom ett glåpord, som han helt obesväradt
besvarade med att först dunka henne i ryggen ett dugtigt
tag och sedan ta’ tag i henne och ge’ henne en dug-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
