Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VINTERNOTEN. Skärgårdsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tig smällkyss midt på mun, och det innan hon kom
sig för med att vrida sig undan, eller ge’ honom en
smäll på örat, hvilket ljudliga och handgripliga svar
han fick först sedan attentatet var gjordt. Men Kalle
var lika glad för det, han, och höll just på att ta’ sig
en till och få ytterligare en öronsusare, då matmor
kom i dörren och det blef ett snöpligt slut på hela
kurtisen.
När Boman fått på sig litet torrt om fotterna och
fått i sig litet föda, så skulle han in till kyrkvärden
och lemna af penningarne och göra reda för sitt
fögderi, och medan gubben kyrkvärden satt vid klaffen
till sin gamla gula ekbyrå och räknade penningarne,
stod Boman strax bredvid och såg på hur de
skrynkliga sedlarne, en och en, tummades och vändes mellan
gubbens knotiga fingrar, och det flög många tankar
genom Bomans hufvud, medan han stod och väntade
på att räkningen skulle ta’ slut. Om de der pängarne
vore hans, tänkte Boman, så nog visste han då hvad
han skulle göra; och ju mer han tittade på dem, desto
tydligare tyckte han sig se ett litet blåfruset barnansigte
titta fram mellan siffrorna och krumlurerna och nicka
åt honom med menande uttryck i de blå ögonen.
— Du kan ju ta’ och sätta dej, Boman, me’n
jag räknar! — sade slutligen kyrkvärden i det han
pekade på en stol som stod på sidan om byrån.
— Ja, nog kan jag fäll’ det! — svarade Boman,
drog fram stolen lite’ från väggen och satte sig på
yttersta kanten.
Och en lång stund hördes intet annat ljud än
prasslandet af de sedlar, som ännu hade litet styfnad
kvar i sig, kyrkvärdens sakta upprepade siffror,
blandade med ett och annat betänksamt »hm-m!» och
knäppningen från den gamla dalkarlsklockan som stod
och mätte tiden för sig själf i det höga fodralet borta
vid väggen mellan pinnsoffan och fönstret.
— Ge’ mej si nu! — sade slutligen kyrkvärden
betänksamt, i det han slätade ut de sista sedlarne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
