- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
472

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VINTERNOTEN. Skärgårdsbild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jade det prassla borta i vrån midt emot spisen. Boman
vände sig ditåt och såg först ett litet hufvud som
tittade fram ur ett halmbylte’ borta i vrån, se’n ett
par små armar som började rifva i hufvudet,
ögonblicket derpå ett par nakna små ben och fötter som
trefvade sig ner på golfvet, och innan han visste ordet
af kom en hel liten halfnaken pys kilande öfver
golfvet och kastade sig med ett gällt glädjerop rakt i
armarne på honom, der han ofrivilligt böjde sig ner
på hukade knän och tog upp den lilla varma,
half-nakna barnkroppen ifrån golfvet. Han kände hur de
små händerna knöto sig kring hans hals, och hur en
liten varm mun andades på hans väderbitna kind,
och strax derpå hörde han en gäll, glad stämma som
ropade till kvinnan i spisen:

— Mor! mor! det va’ han som hitta’ mej på
isen! Det va’ han som tog mej i jackan och gaf mej
smörgås! Mor! kom hit och hjälp mej te’ pussa
honom och tacka’n!

— Herre min skapare! Var det Boman som freda’
barnkräke’ åt mej? — ropade kvinnan, i det hon
skyndade fram till gruppen borta på golfvet och lade
begge sina händer på Bomans armar, som höllo taget
fast om den lille.

— Jo men var det så! — svarade Boman och
kände sig glad och stolt som en kung, — talte inte
körkvärden om det?

— Nej, han sa’ bara att det var en utåf
kar-larne! — svarade kvinnan och lät händerna falla.

— Mor! du ska’ pussa’n och klappa’n! —
ropade den lille.

— Tyst då, Johan lille! — sade modern och
vände sig bort, röd ända upp öfver öronen; — han
vill nog hvarken ha’ det ena eller det andra —
utåf mej!

— Det kan du inte så noga veta, Lina! —
svarade Boman och höll fast i gossen med ena armen,
medan han slog den andra kring Linas lif och tryckte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free