Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK JUL 187
»min fader det var,
hans moder jag blef;
det barnet jag dågde
var min moders man?«
eller
»fira gångare
fira hångare,
två spjut,
två ljus,
å en åtterdackare«.
eller mere eller mindre lystige gådespörgsmål:
»når står kongen på et ben?«
»sér man det, så sér man intet; ser man det ikke, så sér man?«
»når kan man ikke kende forskel på narren og den kloge?«
Mens legen gik for sig, sad husbonden på sin vanlige
plads uden at tage del i den. Man kunde dog af hans
smil nu og da slutte sig til, at han hørte stöjen og morede
sig over deres indfald.
Om ved klokken ni spiste man kvældsnadver, hvor
»grödrimene« blev brugte. Sagen var, at ingen fik lov at
smage på grøden, för han, den til ære, havde fremsagt et
rim. Sædvanlig var der i dem hentydninger til
kærlighedsforståelser mellem husets folk eller spot over dårlig mad,
slid og slæb under arbejdet, ting, som vedkommende, det
gjaldt, lod gå ind ad det ene øre og ud af det andet; thi
ordet var den aften frit.
Der rimedes altså:
»denne gröten, han å kokter i ena gryta, men
inte i ett stop,
Gu’ låte Petter å Stina komma ihopa.
»den hår gröten å kokt i e gryta, å inte i e trumma;
dom, som int’ åter sej måtta, di å dumma«.
Eller en kunde sige:
»Jeg sitter ijämter ett nöt och åter gröt!«
hvortil den følgende svarede:
»Jag sitter ijämter et få och gör så må!«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
