Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sceniska styresmän vid Kgl. operan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allvaret kom med Torsslow, som nog också
kunde vara munter och lekfull, men aldrig förr
än arbetet var slut. Denna hälsosamma vana
skärptes vidare af Bournonville, som hade för hög
tanke om scenens värdighet för att någonsin vilja
eller kunna låta den blifva en lekstuga, och efter
honom vidmakthölls denna uppfattning af hans
efterträdare. Tiden var häller icke längre lämplig
för lek och skämt och om den äfven annars varit
det, så räckte den icke till längre, med det
ansträngda arbete, som nu kräfdes. Det var annat,
när man spelade tre kvällar i veckan, och innan
generalprofven blefvo hvad de böra vara:
fullständiga representationer. Då lefde man ett sorglöst
lif i förlitande på den kungliga handen, som alltid
räcktes till bistånd i nödens stund; nu åter låg
riksdagens voteringsresultat och hotade som ett
dystert åskmoln öfver institutionen och tog bort
leklusten äfven från den gladaste. Man hade nu
icke råd att längre plikta en hel månadslön
för det nöjet att få vara borta från en
statistplats i en opera, och sedan trösta sig med det
lustiga infallet: >Hvad är det för skräp för en kurfurste!»
Mycket bidrog väl ock att själfva slägtet hade
blifvit allvarligare, eller åtminstone att det roade
sig på ett annat sätt än förr. Den fria, glada,
icke så litet själfsvåldiga Gustavianska andan och
tonen hade försvunnit ur sällskapslifvet; huru skulle
de väl då kunna gå igen på dess spegelbild, scenen?
När man talar om den lyriska scenen och dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
