Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
författade vers: Då Hans Kongl. Höghet, vår dyraste kronprins
GUSTAF, anträdde sina utrikes resor (1770); Sveriges Tårar
vid högstsalig Hans Maj;ts ADOLPH FRIEDRICHS höga
bisättning i Stockholm den 7 Martii (1771); Sveriges Tröst vid Hans
Maj:t vår allernådigste Konung GUSTAFS lyckeliga återkomst
i Riket (1771) samt slutligen Vid högstsalig Hans Maj:t
ADOLPH FRIEDRICHS höga begrafning den 30 Juli 177/.
Med några utdrag af dessa stycken skall läsaren ej
tröttas. Vare det nog sagdt, att en och annan ton däruti
ej klingar illa, men att plattheter och logiska brister
öfver-väga.
I april 1772 finna vi Ingman åter i Uppsala för att
där öfvervaka sin lärjunges studier och möjligen samtidigt
fortsätta sina egna.
Ehuru gående händelserna något i förväg må här för
sammanhangets skull några ord nämnas om denna hans
sista uppsalatid.
Någon examen tog han aldrig. Det enda spår, man
finner af honom, är i det vittra sällskapets, Apollini sacra,
protokoll.
I detta sällskap föreslogs han till inträde den 26 april
1772 och invaldes en vecka senare, sedan hans »Sveriges
Tårar etc.» blifvet för sällskapet upplästa. Detta styckes
författare, herr Carl Ingman, heter det i protokollet,
ledamot af den med samfundet förenade vitterhetsorden Utile
Dulci i Stockholm, hade länge gjort sig genom vackra
skaldestycken på det fördelaktigaste känd i det allmänna
och vore äfven auktor till ett poem till hans kungl. höghet
kronprinsen, som med ganska nådigt bifall blifvit ansedt.
Den 20 maj samma år utsågs han att jämte en annan
ledamot föreslå sättet för kröningsdagens firande. Den 29
påföljande november valdes »herr sekreteraren» Ingman till
ceremonimästare och vardt strax därpå medlem af
sällskapets hemliga utskott. Den 24 mars 1773 omnämnes
han för sista gången — såsom återvald till ceremonimästare
för pågående termin. Antagligen har han med samma
termins slut för alltid lämnat Uppsala, där han under denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
