- Project Runeberg -  Ingman-Manderfelt. En äfventyrare från Gustavianska tiden. En studie /
37

(1901) [MARC] Author: Hugo Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i afseende på ert handlingssätt. Ni tjänar den bäste af
herrar, den mest upplyste af turstar, som förstår att
bedöma och belöna förtjänsten. Detta är för oss en mäktig
sporre att försöka väl uppfylla våra plikter och förtjäna
den store furstes välvilja, som vi hafva äran att tjäna.»

Denna skarpa läxa kunde Ingman gärna ha lagt på
sinnet, men i hans tanke härflöto dessa anmärkningar
naturligtvis endast från herrarnes i kanslit afund öfver
hans hastiga karriär och framgångar vid kejsarhofvet.
Enligt hans förmenande borde man i stället för klander,
skänka honom sitt erkännande för den ställning, han vetat
skaffa sig såväl hos kejsarinnan som hos ryska ministären.

Hvad kejsarinnan beträffar, hade hennes majestät den
dag, då ölänningarna aflämnades i manegen, täckts nådigt
tilltala honom och berömma såväl ekipaget som de
kinesiska bilderna. Och samma dag på aftonen, då han på
anmodan lämnade ryske hofstailmästaren Narischkin en
lista öfver de personer, som åtföljt dennes svenske kollega,
ägde Ingman den kännbara lycka och satisfaktion att i
flera personers närvaro få erfara, det hennes ryska majestät
vid middagsmåltiden behagat öfver bordet tala med herr
hofstailmästaren Narischkin om hans (Ingmans) ringa person
uti ordasätt, som ej kunde annat än på det högsta
uppmuntra honom. Detta berättar han i en depesch af den
25 oktober.

I en följande depesch redogör han närmare för
Munekens vistelse vid hofvet. Från kejsarinnans sida hade
denne öfvermåttan väl mottagits, på grund af den aktning
och vänskap, som hennes majestät hyste för sin höge
släkting, samt till någon del äfven tack vare den
promemoria om den ankomnes rang och prerogativ, som
Ingman på kungens befallning, dock endast liksom af sig
själf, lämnat Narischkin. Denna promemoria hade
förtrutit vissa af de utländske minístrame, hvaraf en i
synnerhet i stickande termer talt därom. Det skulle ej varit
tiliständigt, menade denne, att man lämnat hofvet
liksom en fingervisning om en viss etikett, som detta hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhingman/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free