Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gör, att just nu, i det land, där han vistas, något tilldragit
sig, som, framställdt i lämplig dager, bör i hög grad
intressera konungen af Sverige.
Denna tilldragelse är en yttring af missnöje hos en
hop bönder, anförda af en viss Kristian Lofthus.
Rörande denna sak uppsätter Manderfelt följaktligen
en rapport, som han den 27 mars 1787 innesluter i ett
bref till Schröderheim.
»Anhållande, att ni lämnar närlagda not i kungens
egna händer,» skrifver han, »besvär jag er, aktningsvärde
vän, på er ära som frimurare och hederlig karl att icke
anförtro åt någon annan än kungen ensam, hvad jag här
skrifvit. Ty ni kan lätt förstå, hvilken risk jag löper under
dessa kritiska omständigheter, om danska regeringen skulle
fa minsta anledning att misstänka mig...»
»Jag ber er endast erkänna mottagandet af mitt bref
och på samma gång gifva mig konungens nådiga vilja
tillkänna, om Hans Maj:t finner för godt att gifva mig titel
och fullmakt af generalkonsul i hela Norge.»
»Jag fordrar alls ingen lön,» förklarar han. »Jag vill
tjäna för äran och utmärka mig i en konungs tjänst, som
jag aldrig skall upphöra att dyrka. Under förutsättning af
godtgörelse för min brefväxling äfvensom för de kostnader,
jag blir tvungen att göra för underhållande af vice konsuler
och spioner öfver allt, hvar detta skall varda nödigt, och
hvartill ett par hundra riksdaler om året förmodligen böra
räcka, är detta allt, hvad jag begär. Resten skall jag
utgöra af min egen börs. — Jag är etablerad i Kristiania,
hvarest jag köpt ett af de vackraste husen, och ni vet
måhända, min herre, att jag fått en betydlig förmögenhet
med min hustru. Också är det inte egennyttan, som
drifver mig, utan äran att uträtta något nyttigt för mitt
fädernesland.»
Den nämnda noten är rätt vidlyftig och börjar med en
försäkran om författarens, på grund af nioårig vistelse i landet,
vunna stora kännedom om folkets lynne och karaktär. Efter
omnämnandet af danska regeringens fel mot bönderna följer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
