Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Full af beundran för Thorild skulle nämligen
Atter-bom femtio år därefter så godt som obetingadt underskrifva
dennes domslut om den »falska politiken» och tillerkänna
skriften många förtjänster. »Säkert är,» förklarar han,
»att man efter läsningen af själfva den Kellgrenska
recensionen... visserligen ännu kan tveka om den fulla
rättmätigheten af Thorilds försvar, men att man icke
längre gör det, sedan man äfven lärt känna själfva boken
och i allmänhet hvad dess författare skrifvit. Man skall
då upptäcka, att mannen — hurudan han än må ha varit
för öfrigt — väl ingalunda besatt all den storhet, hvartill
han af sina försvarare upphöjdes, dock var en person af
både hufvud och talang.»
»Att denne författares skrifart,» förklarar Atterbom
vidare, »öfverhufvud röjer en stark benägenhet för
deklamation är sannt, likaså, att hans deklamatoriska utfarter ofta
förråda en icke nog ren och säker smak, men äfvenledes,
att det, som hos honom sålunda utsväfvar, dock (vanligtvis)
är verkliga tankar.»
I vår tid har Ljunggren utan att vilja motsäga
Atter-boms yttrande, att Manderfelt var en man med hufvud
och talanger, dock förklarat sig finna Kellgrens omdöme
om hans skrift mera träffande än Thorilds.
XXV.
Vännen Reuterholm.
Vi återvända till politiken.
Man kan tänka sig, att Manderfelt sprungit upp från
skrifbordet vid underrättelsen från Stockholm om skottet
på operamaskeraden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
