Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det minsta med statens affärer att göra; en stor konung
har för tjuge år sedan förlåtit mig denna, därför att jag
genom lysande tjänster hade godtgjort dem, sade han. Detta
Gustaf III:s vitsord är mig tillräckligt, ett rent samvete
tröstar mig, jag afimdas ej de förste skådespelarn e på den
politiska scenen deras efemera ära; finis coronat opus!»
Å detta samma bref har Engeström gjort en
anteckning af innehåll, att Manderfelt ville göra sig gällande och
skada baron Adlersparre (det var således denne senare, som
åsyftades vid talet om fiender och belackare), men att den
förstnämnde icke syntes hafva något förtroende hos
ansedde norrmän. Själf hade Engeström redan från början
undanbedt sig Manderfelts hjälp men inte nog med, att
denne nu reste till Norge och negocierade med
norrmännen, han utgaf sig äfven till detta ändamål vara
försedd med order från svenska utrikeskabinettet, ett
påstående mot hvilket Engeström — i bref till Adlersparre
— på det lifligaste protesterar.
Äfven den eljes saktmodige Karl XIII finner sig
uppfordrad att desavouera den opåkallade politiske mäklaren.
»Statsrådet Plåten har i dag sagt mig,» skrifver han den
14 augusti — också till Adlersparre — »att en viss
landt-råd Manderfelt skall utgifva sig för att vara hemligt
sändebud från mig till Norge, hvilket är en stor osanning, och
som jag ber Er på det högtidligaste förneka, så mycket
mer, som han lär varit dömd för tjufveri.»
Det var förrymde Carl Ingman, som gick igen i hans
majestäts tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
