Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och det ä’ inte bara tocket där dansflams emellan
er, inte?»
»Nej, teminstingen inte för min del.»
»Är du inte säker på hur det ä* för hans då?»
»Jo, nog trodde jag jag kunne vara det förut, allti’.
Men efter det där schaset med Ida vet jag rakt inte hva>
jag ska tro.»
»Å, tok! Det va’ fäll bara litet afundsjuka för atl
du dansa* me* målarn. Han ville ge* dej så godt igen,
kan du begripa.»
»Ja, men det va’ han som börja!» fortfor Lina envist.
»Det va’ för skräddareländets skull, kära du. Men
i alla fall ska jag fäll ta’n i förhör, jag... så det blir
nog bra. Värre blir det fäll te* få bukt på far din.
Du får allt lof te* bli’ ordentligt skral, innan han ger
me sej.»
»Ja, men nu känner jag mig riktigt bra, se’n jag fick
tala me’ er,» sade Lina och gjorde min af att stiga upp.
»Stoppa du te^aks fotterna igen,» uppmanade Maja
kärft, »för här kommer du allt te* bli liggandes nåra dar
te\ Vi får allt lof te* sätta skrämbusen i Anders Jonsson,
om jag känner’n rätt.»
»Ska jag ligga?» frågade Lina förskräckt; »och
tänker ni inbilla far... ?»
»Att du ä’ riktigt sjuk, ja! Det ä* nog det enda som
stöttar. Men hör du, Lina, nu ska du först säja mej en
sak på samvete: det ä* fäll inte någe’ annat imellan dej
och Magnus, än ni kan svara för hos bå’ Qud och
män-nisker?»
»Hvad menar ni?» frågade Lina och blef som en
drypande blod i ansiktet och ända ner på halsen.
»Hå, du vet nog liva* jag menar! För si, ä’ det så,
då vill jag inte ha meJt å göra, utan då får ni hjälpa er
själfva, och då får fäll Anders Jonsson ge* me* sej i alla
fall, för att inte skammen ska’ komma öfver er.»
»Hur kan ni tro någe* tocke om Magnus och mej?»
frågade Lina, och var nu lika blek som hon nyss varit röd.
»Hå kors^ jag vet fäll hurMana pojkarna ä* och
jäntorna me* för den deln!» svarade Maja lugnt. »Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
