Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nioim får jag hundraåtti och två par sjöstöflar och
potatisland, så det tänker jag allt att jag kommer te* ta\ Laga
därför att jag får betyge’ i mårron bitti’, för Fiskar-Olle
ska dit och jag vill skicka’t me’ honom.»
Och därmed gick Magnus sin väg neråt gården, där
drängstugan var belägen, och Jonsson såg mycket
fundersam ut, när han långsamt knogade sig af in i stallet.
Det var två saker som förargade honom mer än han
kanske ville tillstå för sig själf. Den första var att
drängen sade upp själf, i stället för att Jonsson fick göra det,
och det andra var att han tänkte sig till Söderman på
Marbottna, Anders Jonssons gamle rival både om makten
och rikedomen i socknen.
Nu stod han där inne i stallet framför Bläsens spilta
och tyckte att det var retsamt att han skulle bli af med
den bästa drängen han hade; ty det var Magnus
ovillkorligen, om han också var tämligen stursk af sig. Men det
visste Anders Jonsson mer än väl att de kunde vara, om
de också inte dugde till något, och kanske värst då —
och så stark och så nykter och ordentlig hade han inte
haft någon dräng på länge.
Det var bara det där förargliga att jäntan... men
när allt kom omkring var det kanske inte så farligt med
kärleken — det var kanske bara litet dansflams och
ingenting vidare.
Om han skulle gå in och se hur det var med henne
och så kanske få höra litet med detsamma/hur landet låg?
’Ja, sagdt och g jord t. Anders Jonsson höll nog af
dottern på sitt vis, fast han just inte kelade med henne;
men det var nu inte hans vana med någonting här i
världen, kanske med undantag af hästarna, ty dem var
han öm om så att det förslog.
När han därför sett om dem att de hade hvad de
behöfde och klappat stallgumsen, hvilken trofast stod i
spiltan bredvid Bläsen, som han emellanåt knuffade på
läniden för att han skulle spilla litet timotej åt honom, så
gick han beslutsamt öfver gården in i byggningen och
steg sakta — det vill säga så sakta som han kunde —
in i Linas kammare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
