Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var skumt där inne, men inte alldeles mörkt,
eftersom fönstret låg åt väster och gården som vanligt låg
tämligen naket uppe på höjden, och Anders Jonsson, som
redan var van vid skymningen därutifrån, kunde mycket
väl urskilja dottern där hon låg med täcket uppdraget tätt
omkring sig och ögonen stirrande rätt ut i rummet. Ovan
vid att hafva någon sjuk omkring sig — ty man var i
allmänhet frisk på Österäng — stod han ett ögonblick
litet tveksam strax innanför dörren, men slutligen
bestämde han sig för att gå fram och hade just föresatt
sig att vara så tyst som möjligt, då han plötsligt stötte
mot en af stolarna, som med ett häftigt rakande
knuffades ett stycke ut på golfvet.
»Hvad ä* det?» ropade Lina med skrämd röst och
gjorde en hastig rörelse under täcket. »Å9 det någen
där?»
»Bli inte rädd, kära barn^» sade fadern så mildt och
beskedligt han kunde, »det ä’ bara jag!»
»Ä9 det Fiskar-Olle?» pustade Lina häftigt. »Gå er
väg! Hvad har ni här te* göra? Husch hvad det luktar
strömming åf er! Gå er väg, säjer jag!»
Hon drog upp armarna öfver täcket och slog vildt åt
honom med bägge händer, medan hon kastade sig fram
och tillbaka i sängen.
»Jesses, flicka!» ropade nu Anders Jonsson, rädd på
fullt allvar. »Känner du inte igen far din? Står det så
åt hufve* på dej, stackare?»
Och nu tog han fatt i den framsparkade stolen och
satte sig ner vid sängföttema, sedan han först stoppat
pipsnuggan i fickan.
»Hufve* ja! Oj, oj, oj!» jämrade sig Lina och klämde
am hufvudet med bägge händer. »Det värker och spänner
och är så hett, så hett! Men inte ä, ni far, inte! Nej
då! Han håller bara väsen, han, när han kommer... han
a’ inte så där tyst, han inte... för honom kan en gärna
både få vara sjuk och lägga sej och dö — hvaJ bryr han
sej om det? Bara han får in rågen, så!»
Anders Jonsson var inte särdeles veksinnad af sig,
men det slog honom att hans eget barn inte tänkte bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
