Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göromålen nu te vintern det ä’ te vara med om fisket för
det mesta.»
»Hur långt ä’ det te fastlandet då?» frågade karlen
och mönstrade Österberg från hufvud till fötter.
»Det ä’ bara en tre mil ut te sjös!» svarade denne
lugnt och såg på karlen tillbaka.
»Jaså, bara tre mil?» återtog karlen hånfullt, vände
sig sedan till de andra, spottade föraktligt ut åt golfvet
och utbrast: »Fy fan! då stjäl jag hellre och kommer på
Långholmen, för det ä* åtminstone nära stan, om en vill
försöka te rymma.»
Och med de orden återtog han sin plats vid dörren,
iunder det de andra uppstämde en skallande skrattsalfva,
som ändå inte föreföll särdeles glad, om den också var
bullrande.
»Ja, gör det då!» svarade Österberg lika lugnt som
alltid, i det han vände sig om för att gå, sedan han först
hälsat på frun och frågat om han skulle betala något.
»Nej, inte för det här!» svarade hon; »men vill herrn
skrifva opp sig och höra hit se(n, så kostar det en och femti!»
Men det tyckte inte Österberg var lönt, och därför
gick han sin väg, och när han passerade karlen nere vid
tiörren, gjorde denne ställningssteg för honom, som om
han varit en gardist på post, och ropade efter honom ut
i porten:
»Ajös, farbror lille! Hälsa strömmingarna så mycket!»
»Di ä’ ljusgröna, di där!» mumlade Österberg, smått
förargad för sig själf och steg ut på gatan. Det var
tämligen sent på eftermiddagen och började skymma på, och
han tänkte just taga ut stegen för att komma till sitt logi
wppe i Bollhusgränden innan det blef alldeles mörkt, då
han plötsligen hörde en lågmäld, tvekande stämma alldeles
bakom sig:
»Ursäkta att jag frågar; men herrn skulle väl inte
behöfva någon dräng?»
österberg vände sig om litet häpen; han hade inte
sett någon därutanför, när han steg ut genom porten, men
nu såg han bakom sig i skymningen en lång, mager och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
