Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och såg på honom som om han väntat att den andre
skulle gå sin väg med detsamma.
Men Österberg gick inte fortare för det. Det låg
någonting i den unge karlens ton, tyckte han, som slog
honom både med en viss ängslan, men ändå mera med en
stigande nyfikenhet, som höll på att besegra den gamle
skärgårdsbons medfödda misstänksamhet mot allt som har
något gemensamt med staden.
»Det va’ just inte nå’n rekomdation, det!» yttrade
slutligen Österberg, sedan han funderat en stund.
»Nej, inte har jag fått nå’n tjänst på’n hittills, inte,»
’sivanade karlen, »och inte får jag väl någon nu heller, ser
jag!» tilläde han efter en paus och vände sig halft om
för att gå.
»Det kan en väl inte så noga veta just!» svarade
Österberg och hejdade honom. »Men inte kan vi väl stå
och språka om det på gatan, precis. Finns här inte någe’
ställe, där en kunde gå in och få sig en kopp kaffe,
mån* tro?»
»Här midt emot ä* ett!» svarade karlen och visade
på en af de otaliga kaféskyltarna. »Och Gud vet om di
inte har mat också!» tilläde han med en half suck, som
lät ovanligt tung, tyckte Österberg.
»Kom me’ in, så ska vi väl höra efter!» sade han
bara, gick midt öfver gatan och steg in på kaféet, följd i
hack och häl utaf karlen, som! tycktes ha brådtom att
komma dit in.
Det var folktomt där inne, och sedan Österberg hört
sig före med värdinnan om där fanns något att äta och
hon svarat att där fanns bara smörgåsar och kaffe eller
choklad, så beställde han några mjuka smörgåsar med ost
och salt kött och två stora koppar kaffe. Det lyste till i
ögonen på karlen när han hörde beställningen, och de
satte sig ner i ett hörn så långt borta från disken som
möjligt.
»Hvad ä* namne’» frågade österberg sin granne midt
öfver bordet, medan de väntade på förtäringen.
»Jag heter Pålson!» svarade karlen entonigt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
