Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leonard — så hette den siste drängen — och hvart han
hade tagit vägen.
»Han är väl i stan, kan jag tänka!» sade hon en
kväll, när hop satt bredvid fadern och vindade upp garn
till notbindningen. »Och det undrar jag då inte på att
en ung, frisk karl hellre ä’ där än sätter sig här och blir
infrusen borta i skärgården!»
Hon menade inte alls hvad hon sade, men kastade i
alla fall en hastig blick bort på drängen, för att se hur
han skulle ta det. Men han låtsade om ingenting, han
bara täljde den ena räfsepinnen efter den andra.
»Jaså, du tror det ska vara så rasande bra i stan^
du?» frågade österberg.
»Ja för en karl, sa* jag!» fortfor Edla och tilläde i
föraktfull ton: »Så vida han inte ä’ en döMansare, som
många ä’ väl det!»
»Ä* det bättre att di ä’ som andra vildar då?»
fortsatte Österberg, som nog förstod hvart hon syftade. »Så’na
tycker jag inte det fallerar på, hvarken här eller där!»
»Håja, det kan väl finnas något midt emellan,»
envisades Edla och vindade på fortare än förut. »För lagom
ä’ väl bäst, tänker jag. Och di som skapar sig allra
beskedligast, kan nog vara di värsta för rexten!»
»Har du träffat på några tockna, du då?» frågade
fadern och stannade midt i en maska, med notkolfven i
ena handen och garnet i den andra.
»Det kan väl hitta på och hända, det!» svarade Edla
med en ny blick på föremålet för sin ovilja. »Men inte
ä* jag den som låter lura mig åf att folk gör sig te inte.
I det tystaste vattne* går di stridigaste fiåkarna, heter det.»
»Di kan allt gå där det ä9 strömt med!» sade nu
Pålson långsamt och utan att se upp från hvad han hade
för händer.
»Ja, det ä* bättre det, så vet en hvar en har dom!»
svarade Edla utan att se på honom, men inom sig
triumferande öfver att hon fått honom att svara.
»Nu tyckte du riktigt att du slog hufvu* på spiken!»
utlät sig österberg och tittade på henne med ena ögat.
»Hvad sa* du, far?» frågade mor Greta och satte
5. — Fr Hedberg. /.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
