Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handen framför örat. »Menar du att det är slut på siken?
Ja ja, det lär det allt vara för i år! Bara strömmingen
går te något så när, så.»
»Du tänker då aldrF på annat än mat, kära mor!»
ropade Österberg med höjd röst. »Men nu talte jag om
att slå hufvu’t på spiken!»
»Jaja, men det ä’ i alla fall sådan man lefver åf!»
återtog gumman, som nu hörde hvad han svarade.
»Jo, det är sanning, det,» instämde Pålson med ett
uttryck af öfvertygelse, som gjorde att Edla såg på
honom på nytt. Hon kände ett oemotståndligt begär att
motsäga honom, och därför svarade hon med en viss
skärpa i tonen:
»Åja, men inte är den väl alltihop heller? Det kan
väl allt behöfvas någe’ mer här i världen.»
»Det kan den säga, som aldrig har svultit!» återtog
Pålson och såg på henne med ett hastigt ögonkast.
»Svälta behöfver en väl inte, om en bara vill göra
någe*. Men di som ä’ lata har allti’ något te skylla på
förstås!» fortfor Edla i samma ton som förut.
Gubben Österberg hade suttit och skrufvat på sig
medan de där replikerna växlades, och det syntes på hans
rynkade panna och hängande underläpp att han var
missnöjd både med dotterns ord och med tonen, i hviJken de
sades. Men när han med en hastig snedblick på Pålson
såg att d^nne satt lugn som vanligt, så ville han inte
heller säga något åt flickan, ty inom sig tyckte han nog
mera om att hon var snäf emot honom, än om det skulle
varit tvärt om, och för resten visste han ju af erfarenhet
att Edla hade sitt hufvud för sig, som man säger.
Men när kvällsvardsgröten var äten och Pålson sagt
god natt och gått upp och lagt sig, kunde han inte låta
bli att säga till henne, när hon också tog god natt och
skulle gå in i kammaren, där hon plägade ligga:
»Hvad har du emot Pålson, efter du jämt ska hugga
på’n?»
»Jag?» frågade Edla och såg på fadern med sin mest
oskyldiga min. »Har jag sagt någe’ åt honom^ jag?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
