Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en liten rispa! Men hvad är det då åt dig, kära barn?
Jag har aldrig sett dig bära dig så bakvändt åt»
Och jag tror nog att gubben hade rätt, ty inte vet
jag om det var åsynen af blodet och det gapande såret
i hufvudet eller om det var minnet af den ohyggliga synen
nyss utanför fönstret, dä alla störtade sig öfvei honom,
eller om det var en förkänsla af att jag här såg framför
mig den ende man, som jag skulle fatta tycke för i hela
mitt lif; men aldrig i all min dar har jag varit så
förvirrad som jag nu var. Och när jag så hade fått
blödningen från såret i hufvudet att stanna, och skulle börja
att tvätta blodet från hans ansikte, som blekt och med
slutna ögon hvilade mot länstolens höga rygg, så darrade
min hand som om jag hade haft en frostattack. Min far,
som under tiden gått till ett väggskåp i sitt lilla
arbetsrum, hade därutur tagit fram en långhalsig butelj med
millefoliumbrännvin, den enda medicin som fanns i huset,
och den enda som han nånsin begagnade, och kom nu
fram till den unge mannen med ett fylldt glas af det i
hans tanke ovärderliga medikamentet.
»Hur är det med dig, flicka?» ropade han, när han fick
se hur min hand darrade, »jag tror, Gud förlåte mig, att
du är färdig att dåna bara för en smula blod?»
»Ånej, kära fatter,» svarade jag;’ jag hade alltid varit
van att kalla honom så, ty fast min far var svensk född
så var min mor pomerinkare, och vi talade därför en sorts
underlig tysk-svenska i huset; »men jag är rädd för att
den stackars gossen här får sätta lifvet till, han är ju
alldeles likblek ocji ger inte minsta tecken till lif ifrån sig.»
»Ja en annan gång låter han bli att ge sig i
slagsmål,» svarade min far buttert; »galna kattor få rifvet skinn,
det är så vanligt det! Vore i alla fall synd på pojken, för
han ser hygglig ut. Tycker du inte så med, Miken?»
»Jo, fatter lilla, vore det inte bäst att skicka
Trud-chen efter stadsfysikem?»
»Vet jag visst! Hvad kan han göra som inte
mille-foliebrännvinet uträttar lika bra? Hm, tycks vara ett bättre
mans barn, den här. Hör på, min gosse, gapa litet nu, så
ska du få se på annat slag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
