Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men i detsamma som min far förde glaset till munnen
på den unge mannen, utstötte han en djup suck, gjorde
en våldsam rörelse med handen och slog ut glasets
innehåll öfver min fars väst, i det han med stora, förvirrade
ögon såg sig omkring och utropade på den klaraste och
tydligaste svenska:
»Hvar är jag? Akta er, edra skurkar! Om ni vore
ännu tio till, så ska jag visa er att en svensk sjöman inte
viker för sådant där byke! Där har du, och du, och du...»
och nu började han slå omkring sig som en galning, till
dess han slutligen helt utmattad sjönk ner i stolen igen,
och på nytt, men nu med mycket saktare röst frågade:
»Hvar är jag?»
»Jo, du äJ hos mig, handskmakare Bohm,» svarade min
far, »och här ser du Marie, dotter min! Men sitt still nu,
för här behöfver du inte slåss, min gosse. Och när jag
fått slå i ett glas till utaf medikamentet, så slå inte ut
det för mig, ty därtill är det både för dyrt och för godt.»
Och medan min far stultade af in till sitt hörnskåp
igen, skyndade jag mig att binda för såret öfver vänstra
ögat med en stor bindel som täckte icke allenast såret,
utan äfven själfva ögat. Han tycktes nu vara redig, och
jag glömde inte på mången Herrans dag den blick han
kastade på mig, innan jag täckte öfver ögat; ja, jag kan
se den ännu när jag vill.
»Tack!» sade han helt tyst, i det han lutade hufvudet
tillbaka mot stolsryggen. »Jag hade en liten syster som
Wette Marie. Om hon hade lefvat, så hade hon varit lika
stor och vacker som ni.»
Ingen hade nånsin förut sagt att jag var vacker, och
inte visste jag heller af det själf. Det var ondt om
speglar i min fars hus, och inte hade jag mycket tid att spegla
mig på heller. Jag visste inte hvarför jag rodnade, men
jag kände att jag gjorde det, och sedan var det mången
både ond och glad stund som de orden återkommo i mitt
minne. Ty ni ska veta, det gick inte så lätt att bli den
fattige sjömannens hustru, som ni tror. Men jag skall väl
inte gå händelserna i förväg. Min far kom tillbaka med
sitt medikament, som han trots alla protester hällde i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
