Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, hör nu, bästa farbror...,» tog nu Qustaf till
ordet.
»Fan ä* din farbror och inte jag, från denna dag!»
röt min far, som den kvällen varit något längre än
vanligt på klubben och därför var mera högröstad än han
brukade vara. »Qe dig af bara, din eländige förrädare!
Jag vill inte ha något vidare med dig att göra, hör
du det!»
Nu började jag att gråta — det är ju vårt vanliga
vapen, det, när vi inte veta, hur vi ska bete oss. Men
Qustaf han var minsann inte rädd, han fattade min hand
och bad mig vara lugn, och sade, att när min fars första
vrede väl hade lagt sig, så skulle han nog inse, att ingen
hederlig far eller mor behöfde anse sin dotter förnedrad
för iatt hon hölle af en ärlig gosse, om han också icke
hiade något. Han kan väl skaffa sig, menade Qustaf, och
det skulle han också göra, om han bara fick min fars
löfte att inte tvinga mig till att gifta mig med, någon
annan.
»Det angår dig inte,» menade min far; »hon är min
dotter, och hon gör hvad jag vill, så mycket ni vet det,
båda två.»
Men Qustaf lät ändå inte skrämma sig; han började
att tala om hur naturligt det skulle vara, att han fästade
sig vid mig, som kom honom till hjälp den där aftonen,^
då han höll på att bli ihjälslagen; vidare om hur mycken
vänlighet min far visat honom, och om det löfte, hans gamla
farbror i Strömstad gifvit honom, om att skaffa honom ett
fartyg, jämte flera andra, skickligt framförda anspelningar
på framtiden, som gjorde att gubben fatters inkast blefvo
allt färre och färre, och hans uppsyn allt mildare och
mildare. När så jag kom till på slutet och påminde honom
Dm huru han ofta berättat att han och min mor hade
ingenting, när de gifte sig, och huru det visat sig att det
ändå gått bra, därför att de hållit af hvarandra, så
vek-nade han upp helt och hållet, och sedan han funderat på
saken en stund, tog han till vår stora förvåning till orda
ungefär så här:
»Ja, nog kan ni prata för skålen, det hör jag, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
