Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brefvet ifrån min son mig alltid kärkommet nog för att
komma mig att glömma det.»
Under tiden hade Augusta tändt ljusen, öch nu
inträdde prästen, en liten rödblommig, mörklagd karl med
ett jovialiskt, fastän något tillgjordt utseende, talande den
vanliga amerikaniserade svenska, som man hör af dem,
hvilka en längre tid vistats i Förenta staterna, och som
den tiden, då ännu just inga emigranter plägade
återkomma därifrån, var något tämligen nytt. Samtalet blef
dock denna gång helt kort, ity att mannen samma afton
skulle hålla ett missionsföredrag i Betelkapellet, och
därför icke hade tid att försöka om sitt så ofta misslyckade
värf, att göra gumman till läserska. Ty att det var detta
den lille jovialiske herrn ville, det kunde man tydligt höra
Och se, ehuru gumman var honom för slug och för ärlig
i sin gammaldagstro. Efter en stund tog han således
af-sked med några salvelsefulla ord, sedan han passat på att
kasta en blick in i det inre rummet, där vi sutto och där
grabiischkorten på det lilla bordet fingo en ljungande blick,
som fortplantade sig på oss, syndiga varelser därinne,
hvilka hjälpte gumman att framhärda i världens förvillelse.
»I kväll slapp jag för bra godt pris,» sade gumman
medan hon satte på sig glasögonen och tog plats vid
bor-det, »jag kunde aldrig tro att det skulle gå af för så
hyggligt.»
»Han fick se oss och korten,» sade den unga flickans
fästman, »och då kunde han väl inte uthärda längre.»
»Kors ja,» menade gumman på sitt vanliga godmodiga
sätt; »karlen är mycket bra och mycket beskedlig; men
nog kunde han låta bli att försöka omvända mig, tycker
jag. Det borde han väl se, att det inte lönar sig, för den
smak kärlet har fått, behåller det i de flesta fall,
isynnerhet när det har kommit till min ålder. Men jag
förstår mycket väl hur det är; min sonhustru, som jag för
resten aldrig har sett, lär vara mycket gudlig utaf sig,
och dessutom mycket mån om sig, och hon tänker väl att
jag iska lämna litet mera efter mig, om jag för ett
gud-ligare lefverne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
