Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILLOVÄGAR.
EN HISTORIA FRÅN YTTERSKÅREN.
1.
Häfvet låg askgrått och tungt utanför Svartskärens
fyrplats, och lika askgrå och tung låg novemberhimlen
utbredd öfver vattnet och de här och där uppstickande
kobbarna, hvilkas toppar i den disiga morgonen höjde
sig som jättelika hufvuden af några på djupet lurande
vidunder.
Det hade blåst storm dagarna förut, och fastän
vattenytan nu var lugn, kom dyningen svallande upp emot och
öfver klipporna och sjönk tillbaka igen med ett tungt
stönande ljud, som liknade en långdragen suck af någon,
som plågades utaf dystra minnen. Af och till hördes på
afstånd råmandet af en gråsäl, som halat sig upp på
någon af de halft öfverspolade klipporna i sydost, där de
farliga grundbrotteu lågo och det gälla skriket af någon
förbiflygande mås skar igenom den djupa tystnaden mellan
de pustande andedragen ifrån hafvet.
Morgonröken från de i bergskrefvorna halft gömda
stugorna hade svårt att kunna höja sig i den tunga
luften; den kröp i stället långsamt utefter takåsarna och
när den kom till gafvelröstet, kastade den sig ned mot
marken, för att sedan ett stycke längre bort stiga sakta
upp i töcknet och disan, som den gjorde ännu tätare och
mörkare. Det gamla fyrtornet kunde knappast skönjas
annat än som ett grått spöke, där det stod ytterst på udden
och som en gammal trofast utpost var redo att taga emot
de upprepade utbrotten af vinterstormarnas raseri och att
låta svepa in sig i den täta kapprock, som hölls färdig af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
