Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjötjockan, innan vintern kom och lade hafvet i bojor och
för några månader eller veckor befriade den gamle kämpen
från hans trägna vakthållning.
Det låg i denna novembermorgonens dystra halfdager
en tröstlös ödslighet utbredd öfver bergknallen på hvilken
fyren var rest. Icke *ett träd, knappast »en krypande
buske gjorde ett afbrott från klyftornas enformiga linjer;
endast några grågröna tufvor af den härdiga och
förnöjsamma strandhafren, hvars torra ax stodo och gungade
sakta i luftdraget ute från sjön, visade att det fanns någon
växtlighet på ön.
Såg man närmare efter, funnos likväl utanför
fyrmästarens bostad, på den lilla platsen mellan bergväggen
och själfva stugan, några magra krusbärsbuskar och mellan
dem en uppkastad jordlist med lämningar af några
sommarblommor. Några stenkast därifrån stod fyrvaktarens stuga,
och vid dess gafvel raspade en liten stormvriden rönn
sina nakna grenar emot väggen och tycktes denna morgon
utgöra en välkommen afledare för röken från skorstenen,
hvilken utefter de knotig*a grenarna letade sig ner till
marken, för att sedan smyga sig upp öfver bergklinten
och på den vägen komma ut till töcknet öfver vattnet.
Framför spisen i det af elden klart upplysta köket
uti fyrvaktaren Jonsons stuga stod hans hustru och
passade på kaffepannan, som puttrade öfver elden. Hon var
en reslig, groflemmad kvinna på några och femtio, med
ett blekt och aftärdt ansikte och något ytterligt tungsint
utbredt öfver de ännu vackra dragen. Litet emellan vände
hon sig åt fönstret och kastade en lång, spejande blick
ut i den grå morgongryningen; men för hvarje gång
vände hon sig tillbaka mot spisen igen, under det en
halfkväfd suck bröt fram öfver de fast slutna läpparna,
omkring hvilka ett bittert drag af halft bekymrad oro
hvilade.
Slutligen hördes långsamma, trötta och något
släpande steg på berghällen utanför dörren, därpå några
skrapningar och stampningar som om någon velat befria
sina fötter från smuts eller väta, och därpå hördes ett
kraftigt tag i dörrklinkan, och fyrvaktaren inträdde i stugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
