Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle håle ta’ sin österman, om pojken tog skada af
någe’, och österman lofte mig...»
»Hå ja, nog kan Österman lofva alltid, men när han
inte själf vet hvad han gör...»
»Nej, hör du Stina, du sätter rakt skrämbobban i
mig me1 te1 slut! Men, det lofvar jag dig, att ä’ han
inte hemma tes i morgon, sä ber jag fyrmästarn om
pärmisjon och följer me’ finska ångbåten opp, när han
kommer förbi här på kvälln!»
»Lofvar du mig det?» ropade hon ifrigt, i det hon
steg upp och lade sin hand på hans. »Lofvar du mig
det riktigt säkert?»
»Har jag nånstin narra1, dig förr, Stina?»
»Nej, det har du inte, Anders! Och du får inte
undra på att jag ä’ orolig — för det ä’ inte det värsta,
att en mister dom så här!»
Hon satte sig ned igen och lade handen på det
mjuka fågelbröstet, medan hon tankfull stirrade ut
genom fönstret.
»För resten kan det ju mycket väl hända, att vi ha1
honom här redan i dag, för det kommer ju en båt i
kväll, som går österut, vet jag! Så nu ska du vara
lugn, Stina! Och har du inte annat te1 göra, så kan
du gärna plocka fjädern af den där, så kan vi få kalas
på’n, när Olle kommer hem!»
Därmed gick fyrvaktaren ut till sitt arbete igen.
Glasen skulle putsas uppe i lanterninen, och olja skulle,
fyllas på, till dess mörkret kom och fyren på nytt skulle
kasta sitt ljus ut öfver vågorna — detta ljus, som
vägleder seglaren på hafvet, på samma gång som det
förvillar seglarna i luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
