Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
Fyrvaktarhustrun kände sig efter mannens bortgång
fortfarande underlig till mods. Hon hade nog tillräckligt
iatt sköta om, och man må icke tro, att hon satt där kvar
med den döda fågeln i knät; men hon kunde icke
besluta sig för att plocka honom. Det hände ju ofta nog
under höstarna att flyttfåglarna råkade i olycka för
fyrtornets lockande ljus, och de förolyckade grågässen och
gräsänderna voro ju mycket välkomna förstärkningar för
de enkla skafferierna på ön, där fyrbiträden och lotsar
för det mesta lefde på fisk året om; — men i dag var
det icke med gladt hjärta som mor Jonson tänkte börja
det annars så välkomna bestyret.
Ingen kan väl någonsin med rätt och skäl beskylla
vår skärgårdsbefolkning för sentimentalitet. Det hårda
lifvet och de friska vindarna därute blåsa bort alla
möjligheter till sådana stämningar som kunna behärska
stadsbon inom sina trånga stenmurar, slättbon med den tunga,
ändlösa, enformiga och stillastående vågytan utanför sina
fönster, eller bergsbon med de blånande vidderna öfver
och inpå sig. Men det finns en känsla som är
gemensam för dem som bebo staden, slätten, bergstrakterna
eller hafsstranden och det ,är imoderskänslan, där den
finnes utvecklad till denna halft instinktlika, halft
omedvetna oro, som aldrig hvilar och aldrig kan stillas.
Och fyrvaktarhustrun hade skäl för sin oro. Två
söner hade hon redan mistat; den äldste hade hafvet tagit
ifrån henne — den näst äldste människorna och världen,
och honom var det som hon sörjde djupast och bittrast.
Den äldste hade dött under uppfyllandet af sin plikt —
en störtsjö hade slukat honom, just när han skulle lägga
till med sin båt vid ett i nöd stadt fartyg under en
rasande storm — det var bittert, men det hade likväl tröst
bredvid bitterheten. Han hade fallit på valplatsen som en
tapper soldat — bragden var visserligen glömd i det stora
allmänna — men minnet af den lefver kvar därute bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
