Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är nog inte ordentligheten som det kommer
mest an på där ve’lag!» återtog han långsamt och tilläde
sedan, i det han med sväfvande blick såg bort ifrån
modern och på det lilla hörnskåpet i rödt och blått, som
hängde på väggen. »Och hvad det anbelangar, så gör
ni Österman orätt, mor — för han ä’ mycket bättre än
jag — och hade inte han varit...»
»Ja, det ä’ nog bra det, att han fiska opp dig ur
sjön och hjälpte dig till lasarettet — men det var ju
ändå för hains skull som du fick bene’ mellan båten och
fartyget i den där välsignade stormen om kvälln —»
Olof steg upp och gick haltande några steg öfver
golfvet stödjande sig mot käppen. Han pustade tungt
och strök sig med handen gång på gång öfver pannan,
som om svetten brutit fram; därpå tycktes han fatta
ett beslut, haltade fram till modem och lade sin hand
på hennes arm, frampressande med möda, som om det
bränt honom på läpparna:
»Det va’ inte för hans skull, mor — det va* inte
mellan båten och fartyget som jag fick knät mitt
för-stördt!»
»Hvad i herrans namn säger du, gosse?» stammade
modem, i det hon halfvägs reste sig upp från stolen
där hon satt.
»Sitt stilla, mor,» bad han sakta och tryckte henne
tillbaka ner i stolen, »och si inte på mig, så ska jag tala
om för er alltihop, som det va1 från början te’ slut. Det
va’ jag som bar mig oförsiktigt åt när vi la’ till ve skonarn,
och som gjorde att båten sjönk och att jag själf kom i
vattnet. Och det var österman som kastade sig i och
höll opp mig, till di fick kasta ut en ända från skonarn
och fick upp oss båda två, fast det blåste så, att han fick
brassa back för att inte gå ifrån oss. Och sen fick han
lof att länsa unnan för stormen, så att det gick för full
fart ända förbi Furusund, och skepparn ville inte stanna
och släppa oss opp utati talte med oss att vi skulle följa
med opp till Vaxholm — men när vi kom dit, så låg jag
och sof och österman stod vid roret, och eftersom vind
höll i sig, så gick Han opp på strömmen med en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
