Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sams ha’ vi varit länge!» svarade Lotta och såg på
Österman med en trohjärtad blick.
»Det var bara farsgubben som va’ lite genstörtig!»
ropade Österman. »Men när han såg att jag kom nykter
hem från stan sist, och att jag varit nykter ända se’n, så
gaf han me’ sig te’ slut.»
Medan Olof tog Lotta i hand och önskade henne
lycka, gick mor Stina fram till Österman, fattade med sina
båda valkiga händer om hans väderbitna näfve och sade så
sakta, att endast han hörde det, det enda ordet »tack!»
Då förstod lotsen att Olof hade talat om alltsammans
för modern, men han låtsade ingenting om, utan ropade
helt muntert, i det han slog armen kring lifvet på
fästmön sin:
»Och om inte alla märken slå fel, så blir det
vinter te’ jul, så vi kan få fyrn släckt och få åka på isen
te’ körkan! Och du ska vara med, Olle, om du också
haltar en smula! Och raka vägen ska det gå både bort
och hem, och nog ska både du och jag, Lotta — och
du med, Olof — hålla rätt kurs och akta oss för
villovägar!»
»Gu’ gifve det!» tillade mor Stina med
sammanknäppta händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
