Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men hur fick han ut dig från lasarettet?»
»Jo, det va’ den där unga doktorn som hjälpte oss,
för när Österman talte om hur vi kommi hemifrån och
att ni satt här och inte visste om vi va’ lefvande eller
döda, så tyckte haln det var rätt så godt att skrifva ut
mej me’samma — för om jag bara höll mig still, så att
gipsen inte blef skamfilad, så skulle det nog läkas ihop,
sa’ han! Och han sa* att haltningen skulle nog gå bort
i längden, sa’ han — bara jag akta’ mig för
stadstrap-porna — och dom ska jag nog akta mig för hädanefter!»
»Ja, nu kommer du nog ihåg’et — — men hur
tror du det blir när haltningen ä* borta?»
»Jag glömmer det aldrig, mor — det kan ni lita på!
Men säg nu ingenting om det här, hvarken åt far eller
nk’n annan, för jag lofte österman, att jag skulle tiga
me’t! Men si åt er, mor, ville jag säga’t — för jag tyckte
att jag aldrig skulle kunna si på er igen riktigt, innan
det var sagdt.»
»Gud ske lof att du tyckte det, Olof!» sade modem
glad, i det hon tog sonens händer mellan sina. »Då kan
’en ju hoppas på att du tar dig till vara! Men säg mig
nu en sak: tycker du inte om Lotta ändå, och kan du
bära det, att österman får*na ?»
»Visst blir det litet tungt, men honom unnar jag en
sådan hustru som Lotta. Och när hon i alla fall inte
tyckte om mig, så...»
Pet fiördes steg utanför, och om iett ögonblick
märktes ett kraftigt tag i klinkan. Både modem och
sonen vände sig åt dörren till; den öppnades, och in
trädde Lotta i stugan och efter henne Österman; Innan
mor Stina hann säga sitt »Guds fred» och’ bedja dem
stiga fram, tog Österman till orda:
»Här kommer fästfolk!» ropade han muntert. »Och
nu £’ vi här, för te’ bjuda på bröllop te* juldan!»
Olof sträckte tigande fram sin hand, och mor Stina
steg jupp och gick fram till Lotta, som såg skinande
glad ut.
»Hå kors, har ni nu kommit sams om/et?» frågade
hon, bara för att säga något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
