- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
31

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grund for förslaget, och derför antog hon det också
utan tvekan.

Styrmannen, som antagligen tyckte att det der
»taget» började bli väl långvarigt, kom just lagom att se
de båda unga försvinna nedför försalongstrappan, och
han såg dervid så långnäst ut, som om han skulle hafva
bespetsat sig på en liten treflig presentation, hvilken
han i sitt stilla sjömanssinne hade föresatt sig skulle
blifva priset för däckspassagerarens fortfarande
innehafvande af platsen på akterdäcket.

Den unga flickan gick efter Vilhelm i trappan, och
i svängen, just der den var som mörkast och stegen
som smalast, halkade hon plötsligt, kom med en dugtig
fart framstupa utför tre eller fyra trappsteg och
hamnade på ryggen på den unge mannen, som å sin sida
säkert hade ramlat på näsan om inte dörren till
försalongen hade varit stängd. Instinktlikt tog han med
armarne bakom sig och kände med ögonblicklig,
ingalunda obehaglig förvirring, att han fått tag om den
unga flickans höfter, och att han på detta sätt tryckte
henne intill sig ett ögonblick, under hvilket hon
skrattande utropade:

— Nu var det tur att jag hade er framför mig,
annars hade jag väl slagit näsan i dörren! Åhja, tack!
nu behöfver ni inte hålla i mig längre, nu kan jag stå
på egna ben.

Och när de trädde in i salongen, der några
landtpatroner slagit sig ner för att dricka toddy, hviskade
hon hastigt:

— Beställ upp kaffet på akterdäck, här är så
mycket tobaksrök och så mycket lunta lunta!

Och innan den unge mannen hann svara hvarken
ja eller nej, hade hon redan försvunnit uppför trappan
igen, och han hade ingenting annat att göra än att lyda
hennes tillsägelse, i det han likväl inom sig hyste en
hemlig bäfvan för hvad styrmannen skulle säga, när
han åter fick se honom uppe på akterdäcket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free