Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans fruktan var likväl öfverflödig. När han kom
upp igen efter väl förrättad beställning, såg han
styrmannen med mössan i handen stå framför den unga
flickan och med minen af en fulländad kavaljer förklara
att om hon tyckte det var för blåsigt på akterdäck, så
kunde hon och hennes kamrat mycket väl dricka sitt
kaffe i hans hytt, der han inte hade det ringaste att
skaffa för än de kommo till Strengnäs och de hade ju
ännu inte passerat Stallarholmen som var ett långt stycke
hitom.
Anbudet antogs med tacksamhet, och inom några
minuter sutto de båda unga inne i den trefliga fastän
trånga styrmanshytten, der de af hjertans grund smorde
sig med det klena kaffe och det prägtiga småbröd, som
i allmänhet bestås på våra ångbåtar.
— Det var bra snällt af styrman, det här! —
sade slutligen den unga flickan, sedan den första
hungern var stillad, — det är bra synd att här skall vara
så varmt.
— Kanske jag ska’ öppna dörren? — frågade den
unge mannen dröjande, i det han sträckte ut handen
mot dörrvredet.
— Usch nej, då får man ju inte vara i fred! —
svarade hon hastigt, och hejdade honom, i det hon lade
sin arm på hans hand; — då tar jag hellre af mig
hatten och knäpper upp kappan. Er, som kamrat,
generar jag mig inte för, — jag tycker redan att vi äro
gamla bekanta!
— Så förefaller det mig också! — svarade han
hastigt och liksom litet andtruten, — men nog hade
det varit bättre i salongen — återtog han efter en stund,
synbart förlägen för hvad han skulle säga. Det var
nämligen så att på den korta soffan hade hennes knä
kommit i beröring med hans, och det gjorde honom
förvirrad, utan att han visste hvarför.
— Jag knuffade er visst? — frågade hon och
tycktes inte alls dela hans förlägenhet, — men är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
