Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästan utplånade det djupa vecket och kom de glada
ögonen att skina igen; — men det var direktören som
bjöd och då passade det ju inte att säga nej.
— Jaså, var det han! — sade hon med en halft
föraktlig knyck på det vackra hufvudet, — ja, det
händer ibland att den der smulgråten får sina ryck utaf
gifmildhet, och då skall han visa sig storartad,
gudbevars! Nå, han blef väl drucken efter vanligheten?
— Jag vet inte, för jag gick klockan tu, men
nog tycktes han vara på god väg då — och de andra
med, för resten! Men det måste jag säga till hans
beröm, att han var mycket vänlig och snäll hela tiden.
— Hvarför var han det, tror herrn? Jo, derför
att herrn gjorde lycka i går afton. Hade herrn blifvit
uthvisslad, eller bara inte fått någon applåd, så hade
han inte sett åt herrn — åh, jag känner honom, jag!
Han bryr sig inte om sina sujetter mer än så, — och
dervid gjorde hon en mycket uttrycksfull åtbörd med
handen, som om hon kastat bort någonting mycket
föraktligt; — men sådana är de allesammans, — fortsatte
hon efter en stund, — kan man göra dem nytta, så är
det nog bra, annars voro de färdiga att kasta en stackare
i första landsvägsdike, som de fara förbi.
— Ja, så är det väl öfverallt här i verlden! —
invände Vilhelm mycket filosofiskt; — och så lär det
väl bli’ också, förmodar jag.
— Nå, är det rätt det, då? — frågade hon i det
hon spände ögonen i honom.
— Nej det kan väl hända att det inte är rätt,
men nog är det aldeles naturligt, tycker jag!
Hon såg på honom ett ögonblick, som om hon
inte rigtigt visste hvar hon hade honom, derpå lade hon
sin hand på hans arm och utbrast med en oväntad
värma, som öfverraskade honom:
— Lofva mig en sak, men lofva mig det rigtigt
säkert!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
