Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvinnande stoftkorn inför de oändliga utsigterna öfver
poesins och skönhetens fria rymder?
Hastigt ryckte han till och fattade med begge
händerna tag i läkt en som gick midt öfver ridån, hvilken,
som vanligt på dessa småteatrar, hissades upp i tvenne
hälfter, och han tog tag i den så häftigt, att det dåliga
förhänget började svaja fram och tillbaka som om det
velat brista i tu eller falla. Han hade fått syn på den
högreste mannen, som han mötte i trappan utanför Linas
dörr. Han stod inne på den förnämsta platsen, med en
lornjett i ena ögonvrån och såg sig omkring med förnäm och
halft föraktlig blick, i det han vårdslöst stödde sig mot
bänkradens ryggstöd. Det låg något öfverlägset, något
befallande i hela hans sätt och hållning, och på samma
gång något utprägladt spefullt, som om han varit van
att se ned på hela verlden, tyckte Vilhelm. Han
lornjerade de på första raden inträdande damerna med
liknöjd och vårdslöst granskande min, och derpå vände
han sig framåt den nedfälda ridån och stirrade på den
som om han velat säga: »Jag vet en, som är vackrare
än ni allesammans, och hon är derinnanför, och om ni
visste att hon är min, så skulle ni vara afundsjuka på
henne allesammans och det skulle ändå inte inbringa er
så mycket som en blick från mitt segervana öga!»
Så ungefär öfversatte Vilhelm i sin omedvetna
svartsjuka den unge officerens blick, och hur förbittrad han
än var på honom i sitt sinne, kunde han ändå icke undgå
att önska, det han sjelf såge ut som den unge mannen
på andra sidan om ridån. Hvilka hjelteroller skulle han
då icke få spela. Då skulle man inte längre skratta åt
honom och dömma honom till de komiska betjenternas
burleska tillvaro, eller att med garfvare Gråströms
groteska kraftord eröfra galleriernas skallande skrattsalfvor
och en inropning som var nästan värre än att blifva
uthvisslad — och då skulle inte hon — nej då skulle
inte hon slå sina armar om någon annan hals än
hans egen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
