Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litet som han sett sin tia komma tillbaka från sin
irrfärd till hufvndstaden. Men för att göra honom
rättvisa, måste man medgifva att det var inte
penningförlusten, som mest grafverade honom; det var förlusten
af en illusion. Han lefde ännu i den ålder då man
inte rigtigt fått klart för sig att alla illusioner äro
enkom skapade för att dö, alldeles som menniskorna sjelfva,
hvilka hysa dem. Man tänker vid de åren lika litet
på sin egen hädanfärd, som man tänker på illusionernas,
och om händelsevis någon af dem ramlar i sin tidiga
försommarprakt, så känner man sig ledsen vid lifvet
och börjar förakta menskligheten — några dagar. Men
under tiden lagar man i ordning åt sig en ny, och den
lefver man sedan på och det med friskt lif, så länge
den varar.
Flera af det Lagerska sällskapets medlemmar, och
bland dem direktören sjelf, sade sig hafva fått
underrättelser om sin f. d. qvinliga kamrat, och de hade just
inte varit af den mest glädjande sorten. Direktören
hade hört från mycket säkert håll att hon hade
repeterat en debutroll på Kgl. teatern, men att hon blifvit
kasserad redan innan generalrepetitionen hunnit gå af
stapeln, och att något vidare prof inte kunde komma i
fråga.
— Men det kunde man väl också tänka sig! —
sade direktören med denna ovanliga tvärsäkerhet, som
synes vara ett gemensamt karaktärsdrag hos alla
teaterdirektörer, både i hufvudstaden och i landsorten, — en
tocken der piga, som hon var! Komplett utan
bildning och utan finare fasoner! Hustru min försökte
visserligen få i henne litet folkvett medan hon var hos oss,
men det var ingen möjlighet. Det ska’ böjas i tid det
som krokigt skall bli, och hon var alldeles för gammal
för att det skulle kunna ta! på henne!
— Åhja, men nu lär hon ha’ en god skola, efter
hvad jag hört! — bifogade en vacker dag herr Blom,
som också hade varit uppe i Stockholm för att planera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
