Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för ett engagement åt sin dotter, ehuru man, efter hvad
han påstod, bjudit henne alldeles oantagliga vilkor; —
för hon lär ska’ bo i en elegant våning på
Drottninggatan och ha’ det alldeles förbaskadt öfverdådigt, så
länge det räcker!
— Åhja, för den rollen hade hon talang
tillräckligt! — svarade direktören med en vältalig blick på
Vilhelm; — men det var nog också den enda som hon
kunde spela med rigtig god effekt, för vacker var hon,
det kan inte tusan neka till!
— Ja, det var en så’n der grof skönhet! —
menade den flintskallige förste älskaren, som i allmänhet
var bekant för sin kallsinnighet gent emot det täcka
könet, — hon hade ju fasliga händer och fötter!
— Nå ja, då är det inte underligt att hon lefver
på stor fot! — vitzade direktören.
Det skar Vilhelm i hjertat hvar gång han hörde
sina manliga kamrater sönderslita den frånvarande unga
flickans rykte, och kom han händelsevis att tala med
de qvinliga, så var det ännu värre. Och det värsta af
allt var att han inte kunde motsäga dem. Under tiden
spelade han sina komiska roller på Guds försyn, och
det märkvärdiga var att han nästan alltid lyckades; men
för hvarje gång publikens bifall eller kritikens loford
kom honom till del, kände han en allt större leda öfver
de lättköpta segrarne. Han grämde sig invärtes öfver
att aldrig få lösa någon af de efterlängtade uppgifter,
hvilka han såg sina lyckligare kamrater få återgifva på
sitt schablonmässiga sätt, och när han inom sig var
rigtigt ursinning och förtviflad, blef han alltid som mest
applåderad. Var det kanske en ganska naturlig följd
af att hans uppträdande då blef och måste blifva forceradt,
och var det inte just det, som publiken ville ha’? Man
hade då ännu inte uppfunnit eller skaffat burskap inom
skådespelarekonsten åt det så ofta missbrukade
begreppet »måttfull» under "hvars skyddande egid så många
teckningar med grått i grått nu för tiden bjudas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
