Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han skulle göra i stycket, han såg en annan Rochester
redan inne på scenen med ryggen vänd åt dörren och
med Janes hvita armar som halskedja på sin mörka
rock, alldeles som i det lilla fönstret i Vesterås —
vaknade han vid åttatiden på morgonen med denna olustiga
känsla som man erfar efter en tung sömn full af
drömmar.
Han satte sig upp i sängen och började fundera;
men ju mera han funderade, desto mera gick det
omkring i hans hufvud.
Slutligen gaf han till ett utrop och hoppade upp
ur bädden och ut på golfvet, i det han utropade:
— Dumhufvud, som jag är! Nu förstår jag hur
det hänger ihop! . . .
— Den der gamla fastern är död och han har gift sig
med henne — eller om han inte är gift med henne, så
tanker han gifta sig! Det är ju klart som dagen! Inte
skulle hon annars vara så elegant, och sitta på en så
bemärkt plats, eller åka i en så gentil vagn!
Stackars gosse! Nu om någonsin var han i verkliga
lifvet en komiker mot sin vilja! Han bad henne
redan i sina tankar ödmjukt om förlåtelse för den
misstanke som genomilade honom vid anblicken af henne
der hon satt i sin loge, medan den unge mörkhyade
mannen hviskade vid henne så ifrigt och förtroligt.
Han kom rigtigt i glad stämning, när han tänkte på
den lycka hon gjort! Det var visserligen sant att hon
nu vore förlorad för konsten; men det kunde ju inte
hjelpas: Konsten hade så många storheter qvar, och
hade den också inte så många storheter, så hade den i
stället så mycket flere förhoppningar! — den hade ju
honom!
Ty det var inte utan att kammen växte på honom,
medan han klädde på sig och ringde efter sitt kaffe;
»omöjligt behöfde det ju inte vara att få stanna i
Stockholm», hade den ståtlige mannen sagt, och hvem kunde
veta hvad alt han vore i stånd att uträtta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
