Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men, om det inte vore så som han trodde? —
kom efter en stund hans bittra ungdomserfarenhet af
lifvet och hviskade honom i örat, — om hon hvarken
vore eller skulle bli’ den der mannens hustru, om hon
i stället endast vore hans ...
Han ville inte tänka ut den tanken, han kastade
bort den med våld, som man kör ut en ovälkommen
gäst, när man vill vara ostörd i antingen sitt beqväma
rum eller i sin lika beqväma optimism, ty det är ju
onekligen bra mycket beqvämare att vara optimist än
pessimist här i verlden. Optimisten sveper in sig i sin
glada tro på altings förträfflighet som i en väl stoppad
morgonrock, medan den arme pessimisten trampar som
på glödande kol för hvarje steg han tar, och måtte ta
på tvångströja för att inte göra slut på sig sjelf af
förtviflan öfver altings eländighet.
Och så var det med hjertat lätt och med bröstet
fullt af rosenröda förhoppningar, som han emellan tio
och elfva på förmiddagen vandrade af öfver Norrbro och
öfver torget till Regeringsgatan; i förbigående kastade
han en blick på teaterhuset och i fönstret till stora
foyern såg han ett par af de manliga artisterna, som stodo
och kastade mönstrande blickar ut öfver den lifliga platsen.
— Så der kan jag också komma att stå! — tänkte
han för sig sjelf i det han tog ut stegen och gick förbi,
— om lyckan är god! Jag vet inte, men jag känner
på mig att den här dagen kommer att bli afgörande för
min framtid!
Snart stod han utanför huset med den uppgifna
husnummern. Det hade stängd port, höga fönster med
tunna innangardiner för rutorna och såg aristokratiskt
ut, tyckte han, der det låg der ett hufvud högre än de
omgifvande byggnaderna. Han ringde på porten, den
öppnades medelst en strängledning från ett portvaktsrum
med fönsterlucka straxt innanför porten och när han
kom in öppnades luckan af en gråhårig gumma, som
stack ut hufvudet genom luckan och frågade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
