Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det, på sätt och vis lägger mig i saker som inte kommer
mig vid. Men jag gör det af intresse för en person,
som . . . och af intresse för er också, herr Holm, ty
denna person har talat så godt om er, varit så tacksam
för den vänskap — den oegennyttiga vänskap — jag
vill tillägga det, just derför att det är så ovanligt här
i verlden, — som ni visat henne, att . . .
— Menar herr baron Lina Liljeros? — frågade
Vilhelm plötsligt, i det han helt blek makade sig litet
längre ifrån honom.
— Ja, det är just henne jag menar! — svarade
baronen efter ett litet uppehåll — hvarefter han fortfor som
om han hade litet svårt att veta hur han skulle fortsätta,
— får det kanske vara en cigarr?
— Nej jag tackar! — svarade Vilhelm, och tänkte
inom sig: — Jag kan undra om han vill muta mig?
— Inte det? Nå då kanske ni tillåter att jag
tänder en, — återtog baronen i det han steg upp, gick
fram till skrifbordet och tände en cigarr, hvarpå han
återvände till sin plats, och satte sig så att han hade
dagern på ryggen, medan den deremot låg full och klar
öfver Vilhelms ansigte, under det han satt der andlös
midt emot honom, väntande hvad som komma skulle.
Sedan baronen dragit ett par bloss och blåst ut
röken i sammanhängande ringar framför sig, utbrast han
plötsligt och oförberedt:
— Har herr Holm nånsin tänkt på att gifta sig?
— Gifta mig? — stammade Vilhelm, i det han for
upp från sin plats och stirrade på den frågande.
— För allt i verlden, blif inte rädd! — fortsatte
denne skrattande, fastän skrattet lät en smula tvunget,
— det är väl inte så farligt! Jag tyckter jag vill
påminna mig att Lina omtalat, att ni var litet smått kär
i henne, var det inte så?
— Nej, det har jag åtminstone aldrig vetat af!
— svarade Vilhelm med en hjeltemodig ansträngning
att kunna ljuga så der nonchalant som verldsmenniskorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
