Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna det; hvilket likväl icke lyckades bättre än att
han blef blossande röd i ända upp i pannan.
— Jaså! — svarade baronen med ett nytt skratt, som
lät ändå mera tvunget, — nå då har hon helt enkelt
misstagit sig, och i det fallet torde det här samtalet
vara helt och hållet öfverflödigt.
— Vore det med henne, jag skulle gifta mig då? —
frågade Vilhelm med af bruten röst och egendomlig
heshet i tonen.
— Ja, jag hade tänkt att om ni tycker om henne,
så skulle jag nämligen kunna sätta er i tillfälle att . . .
— Att förnedra mig, förmodar jag? — utbrast
Vilhelm häftigt, i det han reste sig upp och blef stående
framför honom.
— Seså för all del, herr Holm, sitt ner igen och
lugna er! Här är inte als fråga om melodram eller
tragedi! Här är helt enkelt en scen ur ett borgerligt
skådespel, en kärleksscen som, om ni vill, helt fredligt
kan sluta på det vanliga sättet, med att de båda älskande
få hvarandra. Jag har intresserat mig mycket, och
intresserar mig ännu för det unga fruntimret som varit
er kamrat; det var min mening att kunna få henne
anstäld vid Kungliga teatern, men hennes talang tyckes inte
vara tillräckligt prononcerad för att kunna skaffa henne
inträde der. Då har jag tänkt att ett lämpligt parti . . .
— Och i hvilket förhållande har ni stått till min
förra kamrat, om jag får fråga? — sporde Vilhelm i
det han med våldsam sjelfbeherskning återtog sin plats.
— I det allra oskyldigaste! — svarade denne, och
vände ännu mera sitt ansigte från dagern, — saken är
den att hennes mor har i sina unga dagar varit
tjenarinna i mina föräldras hus, och det är derför som jag
velat hjelpa den unga flickan fram i verlden.
— Ja det gjorde ni på ett utmärkt sätt, när ni
höll på att helt och hållet förstöra hennes goda namn och
rykte i Vesterås, — återtog Vilhelm strängt, i det hans
utseende och hans sätt och ton åter började komma i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
