- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
164

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uttrycksfullt ansigte, med lång, krokig näsa, små livassa
och leende ögon, stripigt hår och rödlätt ansigtsfärg.

På hufvudet bar han en brun rökmössa, stagad betydligt
på sned, under ena armen en stor bok och i andra handen
ett talrör af trä, hvarmed han brukade genom
kulissrännan varsko arbetarne under teatern, när de skulle
göra luckan i ordning för en eller flera personers den
tiden mycket vanliga resa till de underjordiska makterna.

Han stannade, som det syntes, tämligen förbluffad
strax innanför dörren, och utropade sedan med stark,
något rosslig stämma, i det han skrufvade rökmössan
ännu mera på sned:

— Hvad hundra, hvad tusan, hvad djeflar, hvad
nu? Hvad håller ni för en kolifej midt i natten, edra
sakramenskade hundturkar? Har ni fått lof af
direktion, eller ska’ jag pliktfälla er allihop och sätta in er J

i stora boken der nere i min byrålåda? Hvasa? |

Men det märkvärdiga var, att ju längre han talte, j

desto saktare blef stämman, och desto mera förvånadt ]

uttrycket i hans ansigte. De gamla gustavianema, som
vid det första råa utropet rynkat sina pannor, och dragit
sina läppar till ett föraktligt leende, sågo med frågande
och högdragna blickar på sina kamrater från sednare
tider, liksom de velat säga:

— Hvad har den der grofhuggarn här inne i vår
fina krets att göra, och hvem är han? Det fins ingen
af oss som känner honom! — då i detsamma Lars
Kin-mansson och Söderberg skyndade fram till den nykomne
och utropade på en gång:

— Nej se Kjellberg! Nå det var då förbannadt
trefligt!

— Ja, fördubbla mig är det inte Kjellberg! — 1
hördes nu en bullrande bas borta från den tätaste klungan
nere vid bortersta kaminen, och någonting stort och
tungt, liknande en forntida mastadont, delade skaran i
tvenne hälfter och lunkade med dånande steg fram emot
dörren, der han förvandlade trion till en qvartett, under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free