Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det han med styrkan af ett åskdunder frambullrade ett
med invärtes gapskratt uppblandadt: — hvem fan har
skickat bud på dig?
— Jag vet hvem han är! — hviskade under tiden
Hjortsberg till sina samtida, — han var balettelev under
min tid och skulle sedan debutera som sångare! Men
så miste han rösten och sedan blef han först ordonans
hos förste direktören, så teatersufflör och slutligen
intendent för scenen.
— Den der? — sade de gamla gustavianema
fortfarande med rynkade näsor, — den der grobianen?
— Ja det är inte så farligt! — menade Lars
Hjortsberg, — han vet hvad han gör, och har bättre reda på
sig än mången annan. Han är teaterns lefvande lexikon
och faktotum, en stor tjufpojke visserligen när det gäller.
— Ja, men med ett hjerta af renaste gull!—
förkla-rado Almlöf; — och afhållen af oss alla!
— Mycket litet högtidlig! — återtog Lars
Hjortsberg; — men det tycker jag inte illa om! Jag har
sjelf hyllat den satsen att vår konst är en glad konst,
och gladare har ingen hållit lifvet mellan kulisserna än
den der mannen!
— Ja, men hvad skall han här att göra? — inföll
Abergsson, — han är ju inte premiéraktör och inte
hänger hans porträtt här heller!
— Det är inte hans fel! — utropade Torsslow
häftigt; — men det säkra är att det borde hänga här
lika så väl som många andras!
Under tiden hade samspråket vid dörren mellan
qvartetten blifvit allt lifligare och lifligare. Den ena
skrattsalvan aflöste den andra, och kronan på verket
sattes derigenom att Kjellberg, som antagligen fått höra
några skämtsamma glåpord af de andra tre, hvilka derpå
hastigt togo till flykten utåt matsalen, satte efter dem
i full fart, och just i sjelf va dörren med lyftadt talrör
gaf Svensson ett dugtigt rapp öfver ryggtaflan, så att
denne uppgaf ett förfärligt björnrytande, medan de andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
