Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var fasligt dragiga och obeqväma att bo och ha* sin
varelse uti! Nå, när de väl hade gått så gaf jag mig af
uppt till Liibeck och togj mig en grundlig sexa nere i
ett af lusthusen i trädgården, der jag fick vara ensam,
och när jag hade ätit, så gick jag hem och lade mig
— ja, det vill säga, jag bytte först om logis och hyrde
mig ett litet rum uppe i Djurgårdsstaden hos en gammal
madam som jag kände sedan min teatertid — ty jag
har spelat på Djurgården också,under »Bockfotens» glada
tider, — och dagen derpå gick jag upp till min vän
Borell, som var uppe i Stockholm med sin fru för att
roa sig, och som nu betalade mig igen alla de gamla
ficklånen på en gång, och dessutom som ränta gaf mig
en större sedel, så att jag kunde komplettera min något
chiffonerade garderob!
Här steg han upp från soffan, der han beqvämt
slagit sig baklänges i ena hörnet, och fortsatte i det han
vände sig rundt omkring:
— Hvad säger ni om den enradiga bonjouren? Är
den inte stiligr? Och västen och pantalongerna? Jag
skulle tro att de parera förbannadt bra — och ändå
kostar hela subberten inte mer än trettiofem kronor?
Hvasa? Ar det inte ett röfvarpris? Det är visserligen
vändt, men hvad gör det? »Lyckan vänder sig ofta om,»
heter det i visan, och då kan väl en rock och ett par
byxor göra det en gång, utan skada för deras reputation!
Här tystnade han ett ögonblick och satte sig igen,
i det han kastade en pröfvande blick på min tämligen
torftiga bokhylla, hvarpå han helt ledigt kastade sig in
på ett annat ämne, i det han utbrast:
— Ni var förbannadt klok ni, som lemnade teatern!
Det sa’ jag åt Borell också, och det borde jag också
ha’ gjort, så hade jag nu kunnat vara lika stor
gods-egare som han — och en mycket charmantare hustru
hade jag också kunnat ha; ty oss emellan sagdt, hon
var ful och obehaglig som tusan, den der
Linköpings-slättmenniskan som han tagit för de åtta mantalens skull!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
