Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Lucas Cranach och Albrecht Durer samt deras
samtida sitta, — hederliga gamla taflor som, med all sin
frånvaro af perspektiv och djup, all sin bristfälliga
teknik, likväl i uppfattningens ursprunglighet och
godmodighet kunna mäta sig med senare tiders verk, hvilka
ofta nog, om man ser noga efter, äro fullt lika
konventionella som dessa, fastän de icke hafva deras ursäkt
— om en sådan skulle behöfvas.
Längst borta i den angränsande stora salen stod
en manlig figur med ryggen vänd åt dörren och
tycktes uppmärksamt betrakta en något högt upp hängande
tafla. Med hufvudet tillbakakastadt och armarne på
ryggen stod han der försänkt i djupsinnig åskådning,
och hela hans figur och hållning tydde på en samlad
kraft och sjelfmedveten säkerhet, en viss utmanande,
men likväl reserverad djerfhet, som gjorde att äfven den
mest påflugne skulle dragit sig för att träda fram och
störa honom. Det var ingenting af detta vacklande,
detta sökande, oroliga, som man så ofta ser hos de
flesta när de stå framför erkända konstskapelser och
när de icke anse sig nödsakade att förställa sig inför
andra närvarande. Man tyckte sig se att denne man
visste hvad han ville och hvad han tyckte och att han,
också sjelf visste att han gjorde det och hvarför han
gjorde det.
Med ett par lätta språng var Jenny framme hos
sin kamrat, som stod försjunken i åskådande af den
läsande gamle mannen i det genom fönstret
inströmmande ljuset, som sedan man stått der en stund,
intränger i hvarje vrå af den höghvälfda klostercellen,
hvilken får ett djup och en tydlighet som för alla tider
utgör ljnsskuggans mästares hittills ouppnådda triumf.
— Han är derinne du, Lisen! — ropade Jenny i
det hon skyndade fram till kamraten och slog sin arm
om hennes lif, i det hon tryckte henne intill sig, —
åh du, hvad han ser stilig ut der han står! Och ändå
såg jag honom bara på ryggen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
