Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Åja, laddar man med dunst, så tänker jag att det
skall vara tillräckligt.»
»Det tänker jag också. Men jag gör det endast
på ett villkor: du skall skaffa dig Agnesy samtycke till
att få skjuta dem.»
»Är det alldeles nödvändigt?»
»Ja, det är det. Jag har lofvat henne att det inte
får ske utan hennes medgifvande.»
»Och jag får ju säga henne att jag har farbrors
samtycke förut?»
»Det får du. Men nu får du ursäkta — jag känner
att jag behöfver min lilla förmiddagshvila.»
»Och jag skall försöka att få tala med Agnes,»
sade Alrik och gick sin väg, stolt i tanken att nu på
allvar få pröfva sin makt öfver det unga flickhjärta,
som han ansåg sig äga i sitt våld.
»Duger inte i» mumlade kaptenen med en lång,
för-törnad blick efter den bortgående. »Duger inte för
henne — inte för oss. Men inte trodde jag att jag
skulle köpa den erfarenheten med mina två
hafrekärfvar. »
5.
Alrik gick ut i salen och direkt fram till
kaptenskans rum, där han helt beslutsamt bultade på dörren.
»Hvem är det?» frågade kaptenskan inifrån, och
man hörde på tonen att hon blef rädd för någon
öfverraskning.
»Det är jag, Alrik. Jag skulle bra gärna vilja tala
några ord med Agnes.»
»Hon är inne i sitt rum,» svarade kaptenskan
vänligt, »men jag tror inte hon har tid. Hon håller på
och lackar julklappar.»
»Jag försöker väl ändå. Det är bara ett par ord,
som jag ville säga henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
