Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå ja, då så. Och du tycker väl inte illa vara
för att jag...»
»Nej för all del, bästa tant.»
»Jaja, du förstår... på julaftonen, så... men hör
du, snälla Alrik — uppehåll henne inte länge, för hon
har verkligen inte tid...»
»Nej, det lofvar jag; Jag ska inte uppehålla henne
länge.»
Därmed aflägsnade sig den unge mannen från
dörren och gick med hastiga steg midt öfver salen och
ut i korridoren, som gick midt igenom byggningen.
Längst bort i denna korridor låg dörren till Agnes’ rum,
alldeles bredvid trappan, som ledde till gästrummen.
När han kom ut i den långa, nu halfskumma gången,
stannade han ett ögonblick och tänkte:
»Ska jag inte bry mig om hela saken, och i stället
gå ut och ta’ mig en lång promenad neråt slätten? Hon
kommer naturligtvis att svara nej ... ja, men om hon
skulle svara ja? Svarar hon ja, då bryr jag mig inte
om hela saken... men om hon sätter sig på sina höga
hästar och nekar? — Ja, då skjuter jag naturligtvis.
Ja men, ska jag det? Nåja, det får bero på hur hon
säger det. Trotsar hon mig, då måste jag ju visa att
jag vill gå min egen väg och att jag inte låter något
hindra mig från att göra det.»
Och med detta äkta manliga beslut gick han direkte
fram till Agnes’ dörr och bultade på ett par korta,
raska slag, som gåfvo genljud i hela korridoren.
»Hvem är det?» hördes den unga flickans röst,
åtföljd af ett frasande som af hastigt undankastad t papper.
»Är det du, Gustaf?»
»Nej, det är jag, Alrik,» svarade den unge mannen,
»och jag skulle gärna vilja säga dig ett par ord »
»Är det alldeles nödvändigt?» hördes stämman
litet undrande där inne. »Jag har så vådligt brådtom.»
»Ja, det har jag också,» svarade han med ett
mjukare tonfall, framkalladt af välljudet inifrån rummet.
Det dröjde några ögonblick, innan dörren öppnades,
men slutligen gick den upp, och Agnes’ ansikte blef
synligt, utan att hon dock tycktes hågad att öppna den
helt och hållet.
2. — Från stad och land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
